17:28:48
Begravning, Beslut och Böcker
Kommit hem efter en väldigt fin begravningscermoni.. fast vilken begravningscermoni är INTE fin? var jobbigt, så klart.. Karin var som en mormor för mig också, då jag förlorade min när jag var bara 7år. RIP Karin.. fikat var gott.. träffade både nya människor och de man kände till sen tidigare. fick även träffa en (som enligt hon jag träffat tidigare) som var granne med min mormor när hon var liten. var kul. hon visste nämligen att jag var släkt med Hulda, men inte att hon var min mormor. så vi pratade lite om den sidan släkten^^
sen... beslutet med stort B... igår, som några av er kanske sett på face, så fick ajg underkänt på min praktik igen. varför? jag har de teoretiska kunskaperna, jag kan utföra omvårdnaden och är begåvad så. det jag saknar är säkerheten, självförtroendet och mognaden.. har nog inte velat kännas vid det.. trodde väl att jag skulle växa och mogna väldigt mycket, vilket jag förvisso gjorde, men långt ifrån tillräckligt tydligen. min handledare var osäker för att jag var det.. och mina tabbar jag gjorde (kan dock inget säga) gjorde att min handledare inte kunde lita på mig riktigt, vilket är en viktig del i sköterskeyrket - att lita på varann.. så dom kände att de skulle göra mej en björntjänst om de godkände mig.. och ajg håller med.. nu när jag tänkt ett tag.. kanske det vore bäst att avsluta utbildningen och jobba istället, jag är ju i alla fall undersköterska, så en titel har jag..
känns bara jävligt jobbigt, jag hatar att måsta ge upp, att erkänna för mig själv att jag inte "kan" bli sköterska nu. att jag är för omogen.. det tar emot. hatar att förlora.ja mena, varför ska andra i min ålder och YNGRE kunna men inte jag?? men samtidigt så vore det nog det bästa. att jobba, spara ihop pengar, ta en paus från plugget, för jag ÄR skolless faktiskt. och jag lär inte hinna mogna till på bara ett år.. inte ens det.. Daniel var så gullig och sa, och det behövde jag höra, att vad jag än väljer att göra så stöttar han mig. <3
ja.. över till roligare och mindre sentimentala saker!
Läste ut Pestens Tid på bussen igårkväll. bra bok! väldigt spännande första halva; pesten bröt ut, man fick vara med om paniken, symptomen, oron, rädslan, hur fort allt kan bara försvinna.. sen andra halvan var också spännande. man fick liksom följa hur de överlevande fann varandra och organiserade upp ett sorts samhälle igen, med allt vad det innebär; att fixa el, något sorts rättssystem, och så fick man följa de som hellre var hos den svarte mannen, Vandraren. En bok som blandar övernaturligt med något som FAKTISKT kan hända på riktigt - att ett virus nästan utplånar mänskligheten. om ni gillar typ katastrofer och virus så läs den! den är bra!

ja.. vad nu då...? tro jag bara ska ta det lugnt faktiskt. ^^
ha det gött!