09:38:33
tankar
"du är så fin!", "oj så vacker en jänt du är!" "är hon inte fin?"
ord jag faktiskt ofta får höra på jobbet.. av patienterna. låg å fundera på detta med skönhet igår.. för den ligger ju i betraktarens ögon eller hur? jag personligen kan nästan inte se att någon är ful. alltid finns nåt vackert- ögon, kindbenen, håret, näsan. men jag själv då? vad ser jag i spegeln? svårt att vara objektiv då ja levt med mej själv.. men jag tycker väl inte jag är fin riktigt.. inte ful heller förvisso.. men inte vacker.. inte den här "klassiska" tjejskönheten... vad det nu innebär..
därför har jag så svårt att förstå när folk säger att jag är fin eller vacker. minns speciellt en händelse. jag ä mamma var hos hennes nu avlidne moster å hälsa på,för andra dagen i rad kan tilläggas. vi prata och så tittar moster på mej å sa "jag ides inte säga nåt igår, för ja tänkte du skulle bli högfärdig, men du är väldigt vacker. har alltid tyckt Marianne haft vackra barn". det gjorde min dag, min vecka! men har ända svårt att se VAD som är vackert? jag har ju som börjat inse att jag måste ju ha något varför så många säger det.. men vad? ögonen? leendet?
Daniel har ju aldrig tyckt det varit vackert med "klassiska" tjejskönheten, smink å så. jag faller visst under den kategorin med få personer som han tycker är fin (och tur är väl det =p)
kanske är det min glädje folk finner vackert? det kanske inte alls är utsidan utan att det är insidan som gör min utsida? jag vet faktiskt inte. allt är bara tankar å funderingar jag har... funderingar jag kanske aldrig får svar på eller får svar på men som jag inte kan ta till mej. who knows?
men ja tycker inte jag är ful heller.. och det är huvudsaken för mej.^^
ord jag faktiskt ofta får höra på jobbet.. av patienterna. låg å fundera på detta med skönhet igår.. för den ligger ju i betraktarens ögon eller hur? jag personligen kan nästan inte se att någon är ful. alltid finns nåt vackert- ögon, kindbenen, håret, näsan. men jag själv då? vad ser jag i spegeln? svårt att vara objektiv då ja levt med mej själv.. men jag tycker väl inte jag är fin riktigt.. inte ful heller förvisso.. men inte vacker.. inte den här "klassiska" tjejskönheten... vad det nu innebär..
därför har jag så svårt att förstå när folk säger att jag är fin eller vacker. minns speciellt en händelse. jag ä mamma var hos hennes nu avlidne moster å hälsa på,för andra dagen i rad kan tilläggas. vi prata och så tittar moster på mej å sa "jag ides inte säga nåt igår, för ja tänkte du skulle bli högfärdig, men du är väldigt vacker. har alltid tyckt Marianne haft vackra barn". det gjorde min dag, min vecka! men har ända svårt att se VAD som är vackert? jag har ju som börjat inse att jag måste ju ha något varför så många säger det.. men vad? ögonen? leendet?
Daniel har ju aldrig tyckt det varit vackert med "klassiska" tjejskönheten, smink å så. jag faller visst under den kategorin med få personer som han tycker är fin (och tur är väl det =p)
kanske är det min glädje folk finner vackert? det kanske inte alls är utsidan utan att det är insidan som gör min utsida? jag vet faktiskt inte. allt är bara tankar å funderingar jag har... funderingar jag kanske aldrig får svar på eller får svar på men som jag inte kan ta till mej. who knows?
men ja tycker inte jag är ful heller.. och det är huvudsaken för mej.^^