Katrinem

känns som att jag är i något sorts sånt nu, har ingen lust till nåt å är göralös... borde fara å handla.. ska göra det sen.. 

 

men kan ju berätta lite vad jag gjort senaste tiden! ööhm. 

ja jag har pysslat lite med julgranspynt, gjort eget och modifierat lite. vi ska ju va i stugan i år jag och Daniel och då tänkte vi ha en riktig gran, och det vore ju mysigt om man hade lite rustikt, hemmagjort pyntˆˆ

blev arbetslös i början på november, så ja söker jobb yet again. fördelen (oh förbannelsen?) är att jag har jobb, jag är undersköterska och det är brist på dem överallt. så vikariat får jag. problemet är väl när man vill pröva annan branch en stund, ja mena ja ha varit inom vården sen ja va 17.. snart 8 år, vill inte bli 50 år och säga "fan att jag inte prövade något annat medan ja kunde!" men problemet är när man vill byta branch och dom kräver en jävla massa av en! såg det fanns kassapersonal-jobb på ett hotell i sorsele - kassavana krävs.. ok, förstår väl jag med att dom inte har tid att lära upp, men hur tar sig någon in i en ny branch om det krävs att man har erfarenhet i det?!?! nåväl.. ska faktiskt söka till biltestförare i arjeplog.. låga chanser, men det är då nåt att söka. medan jobbar jag på sjukan lite nu och då. 

 

sen var jag och min kompis Tim i Skellefteå på karateläger. intressant! vi hade två instruktörer som gick igenom allt ifrån basics till avancerat och "street"-vett. men det känns att det är lite annars i karatevärlden. jämfört med aikido menar jag. i aikidovärlden känns det mer.... gemensamt, gemenskapen är större, folk hälsar på en och man hälsar på dem, har ingen aning vem dom är men man är nästan bundisar på en gång. i karate är det lite mer spänt på nåt vis.. och denna obsession med tävlingar! ja visst - kul att tävla kanske en del tycker, men jag tycker inte det! i alla fall inte i kumite(fight), men det känns som att är man i min grad då MÅSTE man tävla annars är man inte på "riktigt".. dumt tänkt ja vet, men får den känslan ibland. har dock funderat på att pröva tävla i kata, för att ha gjort det liksom. nåja. instruktörerna var då kuliga personer :P ena av dem prata bred skånska. och Tim som är engelsman ja han fattade ju ingenting, men ja sa det att de e lugnt - vi förstod int se mycke heller :P men tur man kan se vad han gör i alla fall, och förstå vad han vill med det. 

 

vaaaad meer? ne men livet fortsätter, snart julmarknad för jag och mamma, träningen fortskrider och speciellt hårt tränar jag i aikido då jag ska gradera upp till Hakama i december. (milstolpe!)

 

ha de!